Ensam med alla känslor.
Ingen som ringer. Helgen har gått i ensamhetens tecken .. jag har känt mig mer ensam nu än någonsin.
antagligen för att jag sitter i den här jävla staden helt ensam.
saknar min katt.
saknar mitt ex som faktiskt är mer underbar än annars.
är förbannad på mig själv för att jag trodde att jag skulle kunna bli kär i någon annan och han i mig. att jag skulle kunna glömma mitt ex.
det är ju honom jag vill bli gammal med. jag ljuger för mig själv. försöker säga att det inte är så.
jag vill kunna lite på människor igen. våga tro på kärleken. våga tro på att jag är älskad.
jag är så besviken.
jag visste ju någonstans att du aldrig ville vara med mig.
bekräftelse.
närhet.
närhet är så viktigt.
du fick mig att vilja ha sex igen. känna lust. åtrå.
jag undrar om det kan hålla i sig?
just idag känns det som att jag kommer få sitta ensam över nyår.
min kusin verkar ha glömt bort mig.
alla är uppbokade.
och jag kommer vara ensam.
men vad gör det egentligen.
nyår är överskattat. och jag kommer bara stå där och önska mig ett bättre år än det som varit.
men någonstans vet jag att det inte kommer bli det.
det går aldrig bra för mig.
men min ängel kommer hem från australien. åh. jag kan inte ens beskriva hur mkt jag saknar henne ..
min bättre häft.
Vad är det för fel på mig?
Varför tror jag på allt du säger. Varför gick jag med på att vara tyst. När jag egentligen bara ville skrika och berätta för hela världen, att det var dig jag ville vara med?
trodde att du skulle ändra dig, att du skulle våga mer. att du skulle våga ta steget.
men jag tror jag har hållt dig bakom ryggen. du har ändå hintat om vissa saker.
som att du påstår att dina vänner kallar dig player. det börjar gå upp ett ljus för mig nu.
du ville ha mig för att jag var söt, snäll och "bra på alla sätt och vis". men sen när det blev för seriöst var det inte ok längre. du ville ha din frihet. ville ha mig, men ändå vara singel.
jag gick med på det för att jag tyckte om dig för mycket. jag vet inte vad det är som jag gillar med dig egentligen.
du är allt det jag velat ha. förutom den biten att du inte "vågar" men jag vet ju nu. att det handlar inte om det. utan det handlar om att du inte vill ha ett förhållande med mig. Hade du velat ha ett föhållande med mig så hade du inte tvekat. för känns det rätt,så skall det inte finnas något att fundera över.
man kan inte kämpa ensam i ett förhållande, eller ett så kallat förhållande. den relation vi en gång hade kommer aldrig åter. bäst att låta det vara ett trevlig minne. blicka framåt. inte bakåt.
i januari är det jag och E som ska börja träna, eller hon har tränat i ett halvår, och nu har hon inspirerat mig så mycket att jag också måste börja. skönt att hon är så peppande.
berättade sanningen för henne igår.
om mitt liv. om vad som hänt mig.
hon tog det så bra. en helt underbar vän. precis så som jag vill ha det. förstående och inte någon som tycker synd om mig eller tar illa upp.
Det här är mitt liv. take it or leave it.
Jag vill bara bli älskad. men jag måste älska mig själv först.
dete har jag nu förstått.
Ärlighet varar längst?
efteråt när jag äntligen fått ut honom ut lägeheten så mådde jag illa. kräktes nästan .. tog en dusch mitt i natten, försökte tvätta bort den äckliga känslan av hans händer på min kropp. Hans juckande mot mig .. jag kände mig så förnedrad .. kunde inte få bort honom.
Duschade i en halvtimme ..skrubbade mig. mådde illa.hade ångest.
klumpen blev värre när jag såg honom i morse, han med fina blå ögonen. jag kunde inte hålla mig, berättade allt. han blev ledsen för min skull.
Han vill ha mig det vet jag. Men han vågar inte.
men idag satt han och höll om mig en timme på tåget .. myste och kramades .. ska ses om tre veckor. då har vi en helg ihop .. det blir mysigt.
den hemska känslan byttes ut mot en härlig varm känsla iaf .. och ¨ångesten är inte lika stark.
Har kommt fram till hotellet ..där jag ska bo under praktiken. fyra långa veckor. men det ska bli skönt ändå. vara långt bort från min så kallade date. usch.
Nu ska jag packa uopp och bo in mig på rummet lite. stog säng fick jag också. 140, känner mig som en prinsessa!
Ge inte upp.
Han undrade varför jag inte blev arg. Varför jag inte tyckte han var dum. Varför jag inte tycker att han är värd en påse grus.
För att för mig är du guld värd. Och du har betytt mycket för mig. Och att han gör mig så glad.
Han var full igår när han ringde. Sa emot sig själv hela tiden. Ville ses- ville inte ses- ville ses .. osv.
Men jag misstänker att jag måste finnas där ändå. jag vill vara med honom.
han gör så att jag känner mig trygg.
han accepterar mig med mitt bagage. det är det ingen annan som gjort.
han förstår mig.
min lilla kattunge ger mig så mkt kärlek. igår när jag var ledsen efter det han hade sagt, då kom hon och la sig på brötkorgen och tittade på mig, och inte förens det kände bra för mig.
hon har legat nära mig hela natten, och i morse kom hon och la sig på kudden bredvid mig, låg o tittade på mig och väckte mig genom att gosa lite. Hon gjorde likadant igår, så vi kanske börjar få våra morgonrutiner nu.
I vilket fall är det otroligt mysigt.
snart är det praktik. vilket känns oerhört skönt. jag längtar verkligen.
och förhoppningsvis så ses vi den helgen som vi pratade om igår.
jag saknar dina armar runt mig.
dina kramar, ditt leende, och dina ögon som tittar så innerligt på mig.
kom hit, och stanna här, och bara njut.
vad hände med här och nu?
njut.
jag tycker om dig oerhört mycket.
lillkissen har somnat bredvid mig i soffan, hon är trött efter två timmars busande.
sötegöte.
Snöängel.
Jag saknar hans kramar.
Tillsist kramade han mig mycket. Även utanför skolan.
Fick dåliga besked på jobbmötet, det handlar om dagar nu. Förbereda sig på det värsta. Att döden inträffar undertiden jag jobbar.
jag är mer känslig under denna tiden på månaden än andra. grät öppet idag inför honom. kan börja gråta för ingeting. men han är underbar mot mig. guldklimpen.
längtar bara så tills det är över.
jag vill ha närhet. vill må bra.
jag längtar tills på fredag. min underbara kattunge kommer äntligen hem. älskade tusse.
helgen blir lugn. jobbar många och långa timmar. blir böcker, musik och mental förberedelse inför döden.
om den inte hinner inträffa innan mina jobbpass i helgen.
ångesten med min kropp verkar vara konstan denna veckan. ¨ändå jobbar jag med det mentalt och fysiskt varje morgon.
vissa stunder är jag bitter över att du blev kär i henne, att du inte älskade mig lika mycket som henne. men jag vet att man inte kan styra över sina känslor. men du hade inte behövt ha mig kvar. som kakan ni vet, man kan inte både ha den och äta den.
sen saknade han inte kossan förens båset var tomt.
jag trodde det var dig jag skulle leva med.
men nu har jag insett att det finns andra saker som gör att min vardag är annorlund.
jag börjar förstå att jag klarar mig utmärkt själv.
men närhet vill jag ha.
av honom. han med de blå ögonen som ler så fint mot mig och ser mig djupt i ögonen.
snöänglar lindrar min ångest och gör mig lycklig för stunden, precis så hjärligt och innerligt lycklig som ett litet barn som inte har några problem eller bekymmer.
du är guld värd, med eller utan panik.
♥
Andas lugnt.
ångesten kom alldeles för fort. gråten stod mig upp i halsen. klumpen i magen växte.
det som en en tid sen kännts så bra, gjorde mig nu mer illamående än förut.
din jävla djurpålagare. det var den kommentaren som gjorde att klumpen växte mest.
på fredag får jag nämligen min älskade och efterlängtade kattunge. då var han inte sen med att kläcka den hemska kommentaren. fick en ångestklump som hette duga i magen. började ångra att ja tackade ja till kattungem. ändå har jag övervägt detta i fyra år att skaffa katt. nu kände jag mig redo och mottaglig för det.
men anledningen att han kläckte kommentaren. var för att han tycker det är fel att jag kommer ha katten i min lgh som är 30 kvm. det är djurplågeri enligt honom.
nu har jag försökt att andas. reda ut mina tankar. jag är ingen djurplågare.
jag har inte gjort ngt fel.
jag tog tag i de ångestframkallande sakerna på en gång när jag kom hem.
städade undan. plockade i ordning i köksskåpen. fixade med räkningarna. fixade det sista till katten, nu saknas bara en riktigt bra och luktfri kattsand, och ett underlägg till matskålarna. sen är allt klart.
jag önskar så att du vill ha mig. att du vågar tro på oss.
jag vill ha dig. nu och för alltid.
lita på mig.
hoppar du, så hoppar jag.
Dagen som gått.
Svårt men det fungerade ganska bra.
upptäckte till min stora förvåning att jag mådde ganska bra. febern var nästan borta. inte så mkt huvudvärk.
Gick till banken och fixade med mina konton, satt in lönen som kommit på utbeltalningskort denna månaden också. Gick vidare till öb och handlade det mesta tills katten kommer nästa fredag!
Jag längtar verkligen så otroligt mkt efter min lilla kattunge :) Lägga all kärlek på den.
ringde honom. han med de blå ögonen. han var på jobbet. hon var kvar, stannade en timme extra för att umgås med honom. hon som också är kär i honom. hon vet inget om oss. ingenting. men hon blev svartsjuk, det sa ahn när han ringde upp mig en liten stund senare när hon gått därifrån.
vi pratade en del om allt o inget. sen skämtade jag lite om att han borde komma hit efter jobbet.. han ville men hade redan bestämt med grabbarna. självklart sa jag, jag skämtade ju bara ... men då ville han ses efter jobbet im när jag jobbat klart. men då ska jag träffar söta E och dricka lite vin tänkte vi. så då ville han ses innan jobbet o fika istället. så det blir nog så istället ...
lustigt att han vill träffa mig eg.
han hade pratat med psykologen iaf ... sagt att han "klippt" banden. psykologen gillade inte det. sa att det var en ond cirkel han måste ta sig ur.
känns skönt att han jobbar på det iaf.
hoppet är väl det sista som överger en eller?
bara två veckor kvar, sen är det äntligen praktik.
jag längtar.
jag hoppas innerligt att natten blir bättre än igår.
trevlig kväll.
Liten liten lättnad.
Det gjorde det hela lite lättare. Skönt också att du kunde tala om att du ångrade dig, att du egentligen vill ha mig. men att du inte vågar.
Jag tycker om dig med eller utan panik. Och jag sticker inte för det du sagt. Jag kommer finnas här, du betyder mycket för mig och du gör mig glad. Och jag ska inte säga att du har sårat mig, för jag ser det inte så. Men visst gör det ont.
Du är så fin, och jag vill inget annat än att krama om dig, och bara få ligga nära dig.
Vet att vi ska ses. Har bestämt att det blir någon helg i dec. bara vi. hela helgen. det kommer säkert bli bra.
Du kanske har landat lite då.
Min framtidsångest och paniken jag får över framtiden fick du smaka på igår. Jag är livrädd för framtiden. Att jag ska stå där utan vänner och att jag skall få leva ensam resten av livet. jag känner att jag ill stadga mig. vill inte leta. jag har hittat dig. upptäckt att vi passar så bra ihop. du förstår mig på ett sätt som ingen annan gör.
jag är så rädd för att jag inte skall klara av skolan. att jag inte ska få jobb.
om ja får jobb. är jag rädd för att hamna i en stad där jag inte känner någon. att alla vänner kommer försvinna. här jag jag inte byggt upp ngt stort kontaktnät, men ett litet.
jag vill inte förlora det jag har nu.
jag mår bra av er.
jag mår bra av dig. du gör mig glad.
du är så otroligt fin, och du är en människa som är guld värd för mig. även om du själv inte tror att du duger. .. och jag känner ibland när vi ses att jag inte förtjänar dig, du är för bra för mig. du är så bra på alla sätt och vis.
Mitt liv är som det är. mitt bagage är inte roligt. jag undrar om jag någonsin kommer bli av med det.
jag vet vilka tankefällor jag trillar ned i, och jag vet hur jag skall jobba med dem för att undvika dem .. förut trillade jag ner varje dag, nu är det mer sällan ..
du får mig att mår bra, att bli glad.
jag har talat om det för dig. och det känns bra. jag hoppas bara att du kan ta åt dig av det.
du sa att du undrade om du hade "lyft" mig .. och ja, till skyarna. du får mig att mår bra.
du får panik av mig, så uppernbarligen har jag inte "lyft" dig .men du sa att det hade jag. att jag fått dig att må mkt bättre av vad du gjort. skönt att höra.
söta,fina fina du, med dina blå ögon.
du är så bra.
min kära kusin och hennes sambo fick en ny lgh igår, underbart kul för dem. från en lgh med andra hans kontrakt till en lgh med förstahandskontrakt :)
All lycka till er!
Nu ska jag sova en stund. febern tar överhanden.
Kärlek gör så ont.
När det blev "för officiellt" att det var vi.
tidvis har det gått så bra. du har kunnat njuta av att bara vara med mig.
när vi åkkte iväg tillsammans med vännerna. när det inte var officeillt men att vi skämtade om det öppet. då klarade du dig från paniken. klarade av att mysa med mig.
men nu var det nog.
sa att du tycker om mig jöttemycket. men att vi ska ta det lugnt. det är verkligen exakt vad jag ville höra.
det är dags att bryta iop idag. för att kunna pussla ihop mig själv.
ännu en gång ner på botten. ännu en gång så långt ner man kan komma.
kärleken för ont. jag är så rädd att han ska strunta i mig. att jag inte är någon. att jag inte duger.
jag orkar inte. jag vill inte detta. jag hatar allt det här.
jag var och är kär. och det gör så ont att han får panik av de känslorna han har för mig.
att han känner att han inte vågar ta ett steg till. har reagerat med mig precis som med sina ex ...
jag orkar inte. jag vill inte. jag vill bara njuta och ha det bra med honom.
helvete.
nu är det som det är och det gör förbannat ont.
livet väljer sina dagar bra.
jag önskar ibland att jag slapp leva. det hade varit så otroligt mycket enklare.
Ner på botten. Bryt ihop, pussla ihop dig, och res på dig som den starka människa du vill vara.
helvet.
Han ger inte upp.
Han ska till varje pris ha tillbaka mig. Han älskar mig säger han.
Men han har sårat mig så mycket, under så långtid, han borde inse att jag inte vill ha tillbaka honom. Men inte.
Det gör så ont att behöva säga att jag inte älskar honom. Men jag gör inte det.
Han kommer alltid finnas i mitt hjärta, en del av mig kommer älska den personen som var snäll mot mig, men inte den andra delen av det som varit.
På lördag ska vi ses. Sitta mittemot varandra och bara prata. Ska se honom i ögonen och säga att jag inte älskar honom.
Han kommer fråga mig igen om jag träffat någon. Jag kommer neka. Han vill se hur jag reagerar. Jag vet hur han fungerar. Hur han spelar sina kort.
Det gör så ont i mig. Jag vill inte att han ska må dåligt. Vill att han ska gå vidare med sitt liv.
När han ringde ikväll skrek han åt mig. Skrek att han gett mig tid, och nu så ville jag ändå inte ..det var fel svar, inte det svar han ville ha.
Jag sårade honom. Fick honom att gråta. Det gjorde jag med. Jag vill inte såra honom.
Men han har sårat mig.
Det gör mig så ledsen och illamående. Jag får kväljningar.
Jag vill lägga det bakom mig. Och blicka framåt.
Det verkar omöjligt.
Han med de blå ögonen förstår. Vi är ärliga mot varandra. Han tycker vi ska träffas och sedan kunna lägga det bakom oss. För bådas skull.
Jag vet att jag kommer må bättre om jag slipper ha det hängande över mig.
Jag vill bara må bra, är det för mycket begärt?
Jag bröt ihop.
i och med min utbildning som kräver väldigt mycket så måste jag hela tiden bevisa att jag är duktig. Att man utvecklas i den takt som utbildningen kräver.
Jag fick nog i helgen. Jag kan inte ta på mig allt som jag har gjort sedan skolan började.Trillade mer eller mindre ihop i badrummet hemma hos en vän. Tog mig ut och la mig på golvet och grät, mådde dåligt, försökte andas lugnt och berätta hur jag kände.
Min underbara vän lugnade mig och jag kunde slappna av.
Jag ringde mina andra vänner som jag skulle mött upp på kvällen och ställde in, både på kvällen och dagen efter. Och där på golvet bestämde jag mig för att inte gå till skolan på mån och tis. För att jag är tvungen att andas lite och ta det lugnt.
Till saken hör att jag är sjuk. Riktigt sjuk. Har feber, hosta och ingen röst. Ändå har jag hållt mig i skolan i en och en halv vecka. Inte konstigt att jag inte orkar kanske. Men lärarna säger hela tiden att vi inte får vara hemma.
Men nu är det dags att sätta mig själv främst. Min hälsa gåt före allt annat.
Han, med de blå ögonen, gör mig glad. Jag ler varje gång jag ser honom, han ler tillbaka.
Och jag vet, att allt kommer ordna sig.
Mitt liv, jag kommer klara mig. Jag orkar.
Finns det en mening med livet?
När jag var 14 år gammal ville jag inte leva mer. Jag blandade mammas sömntabletter med massvis med alkohol. Blev medvetslös, hamnade på sjukhus, fick hjälp. Om det var bra det vet jag egentligen inte. Jag ville ju inte leva mer.
Jag vet egentligen inte när det hela började. Men jag har alltid känt att något har varit fel, att det är något som inte stämmer. Men det första minnet jag har är när jag är ca två år gammal och jag står i mormors och morfars badrum, och väntar på att byta blöja. Då står han där. Äcklet. Han byter blöja på mig istället för mormor och jag minns hur hemskt det var. Jag har en obehaglig känsla i hela kroppen. Kommer ihåg hans fingrar på mig, i mig, hans tunga. Och jag kunde inget göra. Ingenting. En hand över min mun, den andra någon annanstans.
Varenda gång jag sov hos mormor och morfar så kunde jag inte somna utan mitt favorit gosedjur. Mitt gosedjur och jag hade en egen värld, om jag blundade då kunde ingen se mig, och jag var i min värld och där fanns inga problem, äcklet fanns inte där.
Varenda natt jag sov där, hos mormor och morfar, så kom han, äcklet och kröp ner. Jag minns inte vad han har gjort, det har jag förträngt, men jag kan komma ihåg vissa saker, hur han tar på mig, hur han har sex med mig, hur jag en gång lyckades bita honom och sprang därifrån, men hur han då hotade mig till livet om jag berättade för mormor och morfar eller mina föräldrar, eller någon annan för den delen. När jag bet honom var jag elva år gammal, ocn önskade att jag skulle slippa mitt liv, att någon skulle se hur dåligt jag mådde. Att någon skulle se vad han höll på med rakt framför deras ögon.
Saker som han gjort har påverkat mig otroligt mycket. Nu har ingenting hänt på flera år. Och det är skönt. Idag är jag 22 år gammal och det har som sagt inte hänt något på flera år. Men jag kommer aldrig bli av med mitt bagage. Men min ångest kommer jag aldig bli av med. Om jag någonsin kommer ha ett normalt sexliv det jag vet inte. Jag har svårt för att kunna slappna av ordentligt när jag har sex, rädd för att inte duga, för att jag aldrig kännt att jag har ett eget liv, något som jag styr över själv.
Att våga ha kjol eller klänning på mig har varit ett svårt steg att ta. Första gången jag köpte en klänning frivilligt var nog för tre år sen. Och det har varit väldigt svårt att ha tex kjol på sommrarna, jag har helt enkelt varit rädd för att jag ska vara för lättillgänglig för honom. Äckelt.
I mitt daliga liv påverkar det mig så fort jag ser något om pedofiler på tv. Om jag ser något om incest, eftersom det är det det handlar om i mitt fall.
Jag har fått psykolog hjälp. Fått hjälp med att försöka börja äta igen, eftersom han, äcklet är en av de största anledningarna till att jag slutade äta, och fick ätstörningar. Mina ätstörningar förföljer mig titt som tätt, jag har svårt att känna att jag duger när jag träffar någon ny.
Har så svårt att förstå att någon kan tyckta jag är fin. Min kropp som är min, har inte varit min speciellt länge. Äcklet har haft sina händer på mig och det har varit så otroligt svårt att tvätta bort det. Det har brännt på mig där han har tagit på mig. Det finns så många osynliga ärr, de sitter i mitt psyke och de kommer nog alltid finnas där.
Nuförtiden så dyker inte tankarna upp på det här så ofta, förut var det flera gånger om dagen, och det var tungt. Men nu är det kanske varannan eller var tredje dag det dyker upp, ibland känns det ok, ibland gråter jag och vill kräkas av känslan som uppstår.
Idag är en dag då jag vill gråta. Jag är osäker på allt, på mig själv, på mina vänner, på mitt liv, på allt jag gör. Jag känner mig ensam, minst i världen, obetydlig, och värdelös. Men jag vet också att det ändrar sig.
Jag vet om att det finns människor som älskar mig. Och jag vet att jag duger, men det är svårt.
Jag jobbar med mig själv för att komma frammåt.
Och jag önskar inte ens att min värsta fiende får uppleva det jävla helvete jag gått igenom och fortfarande bär med mig. Min barndom har blivit stulen, mitt liv är delsvis förstört. Men hur jävla dumt det än må låta, så tror jag att jag har blivit en starkare och bättre människa pga av vad som hänt mig.
Jag önskar att mina vänner visste, visste hur jag har haft det. Då kanske de skulle förstå varför jag mår som jag mår ibland.
Kommer jag någonsin få ett normalt liv?
Med normala tankar?
Få känna att jag har fått mitt liv tillbaka, och att det bara är mitt, och att det är jag som är viktigast?
Det här är mitt liv och delar av min berättelse, jag skriver för att bearbeta, för att kunna acceptera vad som hänt, förstå att jag inte gjort fel.
Just nu har jag fler bättre dagar än vad jag har sämre, och det är otroligt skönt.
När jag har en bra dag tror jag att det strålar om mig, det är i alla fall så det känns för mig inifrån. Och jag skulle vilja berätta för alla människor hur jag mår. Men ingen kan lyssna. Ingen skulle förstå.
De jag har berättat för har på något sätt försvunnit ur mitt liv, och jag kan inte längre prata med dem, de finns fortfarande i min närhet, men inte på samma sätt som förut, inte på grund av mig och vad jag berättat utan på grund av andra orsaker.
Det finns några få som står mig nära som vet lite grand om vad som hänt, och jag får ha mina dåliga dagar, men också de bra dagarna kan jag dela med dem.
Men jag är så rädd för att bli ensam, att inte ha någon som jag kan få ställa upp för, ingen att tycka om, som tycker om mig tillbaka.
När dagarna känns som värst funderar jag mest på vad fan dom är meningen med livet. Hur fan ska jag orka de dagarna jag inte vill komma ihåg? När jag inte orkar med mitt tunga bagage. Jag skulle vilja ha någon att dela det med. Någon som kunde acceptera det.
Jag var tvungen att berätta det här, för min egen skull.
Det här är mitt liv. Och jag önskar att jag inte hade överlevt, så hade jag inte behövt ha alla minnen och dåliga känslor i bagaget.
Men nu har livet valt mig. Och jag får välja att leva det liv som jag har. Och försöka göra något bra av det.
Jag kommer forstätta skriva om mina känslor. Mina tankar.
Hur jag kämpar för att vinna tillbaka mitt liv.
Förlåt.
