Nu får jag nog ge upp ..
Visste jag?
Jag hoppades ju.
Hoppades så innerligt att du skulle vilja ha mig.
För en vecka sen lät det annorluda, då skulle vi sova ihop. Nu ska vi uppenbarligen inte det eftersom du ville fixa en madrass.
Jag orkar inte bry mig egentligen.
Jag vill ha dig. Men förstår att du inte vill ha mig. Det börjar sjunka in.
Eller jag vet inte vad jag vill ha.
Jag vill ha närhet.
Du är bra. Men mår dålig.
Jag klarar mig.
Jag måste intala mig att jag klarar mig.
Han är inte allt i världen.
Eller?
Fairytale of New York ..
What´s the worst thing that could happen?
Att du skulle få äkta känslor för mig? Att du rent av skulle bli kär? I mig.
Vad är jag värd egentligen?
Duger jag åt dig?
Jag kan inte se på andra killar utan att jämföra alla med dig. Du är guld värd, och det finns ingen som kan vara bättre än du. Men någonstans känner jag att du inte vill, även fast du vill.
Våga ta ett kliv ut, våga lita på mig. Våga chansa.
Jag är rädd, rädd för att bli ensam. Ensam utan någon. Att kanske ta den nästa bästa, för att jag inte vill vara ensam.
Ensam är stark? Det brukar heta så.
Jag vill bara ha dig. Får jag inte dig kan jag vara ensam.
Trägen vinner som W säger. Man kan ju hoppas.
Nu ska jag jobba hårt på att få bort de kilon som smugit sig på min mage o ben, det kanske rör sig om högst två kilo. Men jag märker minsta lilla förändring på min kropp och det gillar jag inte.
Den ångesten är allt för onödig.
Jag försöker.
Jag ska komma tillbaka som en starkare människa.
Det är underbart på praktiken, så skönt att komma ut och få jobba. Slippa skolan och deras analyser, jag känner hur galet mkt jag utvecklas. Det är så roligt! det lyfter mig, samtidigt som jag känner mig lämnad ensam med alla tankar och känslor.
Ge mig styrka.
The first cut is the deepest.
Jag saknar de stunder vi hade. när du kunde kyssa mig öppet, när du vågade göra det bland folk. när du lutade ditt huvud mot mitt och luktade på mitt hår. sa hur fin jag var. bad mig följa med hem och krypa ner.
saknar söndagarna då vi låg i sängen hela dagen och myste. såg på film och kramades om och om igen.
det var underbart. det tyckte du med. tills du upptäckte att du faktiskt valde bort dina vänner för mig. att du fick för mycket känslor.
det gör så förbannat ont i mig. jag är kär.
skulle vilja skada mig. det hade varit skönt. första gången på riktigt länge jag känner så.
den smärtan skulle ta bort så mycket av tankarna. men jag klarar inte av det.
men tanken på det får adrenalinet att pumpa. jag gillar känslan.
varför kommer du inte hit och ligger i min soffa. utan att analysera. bara njuta av känslan av att vara omtyckt.
mina händer på din kropp. dina händer på min.
jag vet att du vill. jag vill.
jagsaknardigsåattdetgöront.
jag är inte sjuk egentligen. brist på sömn. jag är utmattad.
ska göra mig i ordning inför minnesstunden nu.
förlåt. jag önskar jag inte fanns. men jag klarar inte av att göra det.
The first cut is de deepest.
Jag förstår inte riktigt.
Jag vet att du mår dåligt. Du fortsätter ändå precis som vanligt.
Du sa att jag var söt. Att jag var så fin idag. En kommentar som du brukar säga.. men att säga så dagen efter du
"gjort slut-även-om-vi-inte-var-tillsammans". Du säger att du är trött, det kan jag förstå ..du får ångest och panik av paniken du känner. Du är rädd för de kärlekskäsnlorna du känner.
Du fick panik när du upptäckte att du faktiskt saknade mig. att det var känslor som du inte var beredd på.
Jag vet egentligen inte vaad du är mest rädd för. att våga satsa och vara rädd för att jag inte skulle vilja?
Att du är uppväxt med den kristna tron, att den du träffar och är tillsammans med skall du gifta dig med, det vet jag att du känner. att du vill ha det så. Jag vet det och jag vet att jag vill vara med dig. Jag hoppas att du ska våga lita på mig, så att vi kan bygga upp det vi hade.
Jag vet att du vill. Jag finns här. Jag väntar på dig.
jag vill ju.
snälla våga.
Jag kämpar vidare..
Jag försöker jobba på att höja min självkänsla. Att våga ta emot komplimanger, att våga vara mig, och bara mig och hoppas på att det duger.
Det är svårt att gå in i ett så kallat förhållande när man inte tycker om sig själv. Däremot lägger jag all den kärlek jag har i mig på min partner. Men jag har insett att jag måste älska mig själv först, det kommer underlätta något enormt då. Jag övar, och övar. Det ska gå. Jag duger, jag är bra.
Han med de blå ögonen. Han får mig att smälta. Han är så bra. Han gör mig glad, får mig att le närsomhelst.
Kramar mig så länge, släpper mig inte. Ligger nära mig längelänge.
På kvällen kan jag ligga och titta på honom hur länge som helst, kan inte sluta pussa honom när jag väl börjat. Stryker honom över ryggen när han sover. Pussar honom lätt. Lägger handen på hans mage och känner hans andning. Jag njuter och somnar tryggt.
På morgonen är det han som kryper nära, håller om mig. Viskar fina ord i mitt öra. Pussar mig, stryker mig över magen, ryggen, myser länge.
Jag skulle vilja ha det så för alltid. Så problemfritt, så härligt och så underbart.
Kan ligga hela eftermiddagen i soffan, och pilla i hans hår, titta på film, mysa och bara känna mig bekväm i hans sällskap. Vi kan diskutera allt och inget. Han är nyfiken på allt, likaså jag. Underbart att ha träffat någon som är så nyfiken på livet, samtidigt som han och jag har mycket bagage båda två. Men det är kanske just det som ökar förståelsen mellan oss.
Det är okej att ha våra dåliga dagar, vi tycker inte mindre om varandra för det.
Jag tycker om honom så mycket. Fina fina du!
Skäggstubben, de blåa ögonen som tittar frågande på mig, han ler tillbaka, pussar mig lätt och säger, du är så fin .. min ängel.
Och jag kan inte göra mer än att tycka om honom, mer och mer för varje dag som går!
Jag ler, känner att idag är en bra dag.
Underbara du. Fina du.
