Aaurora

Mitt ex ger inte upp.
Han ska till varje pris ha tillbaka mig. Han älskar mig säger han.
Men han har sårat mig så mycket, under så långtid, han borde inse att jag inte vill ha tillbaka honom. Men inte.
Det gör så ont att behöva säga att jag inte älskar honom. Men jag gör inte det.
Han kommer alltid finnas i mitt hjärta, en del av mig kommer älska den personen som var snäll mot mig, men inte den andra delen av det som varit.
På lördag ska vi ses. Sitta mittemot varandra och bara prata. Ska se honom i ögonen och säga att jag inte älskar honom.
Han kommer fråga mig igen om jag träffat någon. Jag kommer neka. Han vill se hur jag reagerar. Jag vet hur han fungerar. Hur han spelar sina kort.

Det gör så ont i mig. Jag vill inte att han ska må dåligt. Vill att han ska gå vidare med sitt liv.
När han ringde ikväll skrek han åt mig. Skrek att han gett mig tid, och nu så ville jag ändå inte ..det var fel svar, inte det svar han ville ha.
Jag sårade honom. Fick honom att gråta. Det gjorde jag med. Jag vill inte såra honom.
Men han har sårat mig.
Det gör mig så ledsen och illamående. Jag får kväljningar.
Jag vill lägga det bakom mig. Och blicka framåt.
Det verkar omöjligt.

Han med de blå ögonen förstår. Vi är ärliga mot varandra. Han tycker vi ska träffas och sedan kunna lägga det bakom oss. För bådas skull.
Jag vet att jag kommer må bättre om jag slipper ha det hängande över mig.

Jag vill bara må bra, är det för mycket begärt?