Jag bröt ihop.
Har så svårt att inse att jag inte behöver vara bäst på allt. Att jag inte behöver orka allt.
i och med min utbildning som kräver väldigt mycket så måste jag hela tiden bevisa att jag är duktig. Att man utvecklas i den takt som utbildningen kräver.
Jag fick nog i helgen. Jag kan inte ta på mig allt som jag har gjort sedan skolan började.Trillade mer eller mindre ihop i badrummet hemma hos en vän. Tog mig ut och la mig på golvet och grät, mådde dåligt, försökte andas lugnt och berätta hur jag kände.
Min underbara vän lugnade mig och jag kunde slappna av.
Jag ringde mina andra vänner som jag skulle mött upp på kvällen och ställde in, både på kvällen och dagen efter. Och där på golvet bestämde jag mig för att inte gå till skolan på mån och tis. För att jag är tvungen att andas lite och ta det lugnt.
Till saken hör att jag är sjuk. Riktigt sjuk. Har feber, hosta och ingen röst. Ändå har jag hållt mig i skolan i en och en halv vecka. Inte konstigt att jag inte orkar kanske. Men lärarna säger hela tiden att vi inte får vara hemma.
Men nu är det dags att sätta mig själv främst. Min hälsa gåt före allt annat.
Han, med de blå ögonen, gör mig glad. Jag ler varje gång jag ser honom, han ler tillbaka.
Och jag vet, att allt kommer ordna sig.
Mitt liv, jag kommer klara mig. Jag orkar.
i och med min utbildning som kräver väldigt mycket så måste jag hela tiden bevisa att jag är duktig. Att man utvecklas i den takt som utbildningen kräver.
Jag fick nog i helgen. Jag kan inte ta på mig allt som jag har gjort sedan skolan började.Trillade mer eller mindre ihop i badrummet hemma hos en vän. Tog mig ut och la mig på golvet och grät, mådde dåligt, försökte andas lugnt och berätta hur jag kände.
Min underbara vän lugnade mig och jag kunde slappna av.
Jag ringde mina andra vänner som jag skulle mött upp på kvällen och ställde in, både på kvällen och dagen efter. Och där på golvet bestämde jag mig för att inte gå till skolan på mån och tis. För att jag är tvungen att andas lite och ta det lugnt.
Till saken hör att jag är sjuk. Riktigt sjuk. Har feber, hosta och ingen röst. Ändå har jag hållt mig i skolan i en och en halv vecka. Inte konstigt att jag inte orkar kanske. Men lärarna säger hela tiden att vi inte får vara hemma.
Men nu är det dags att sätta mig själv främst. Min hälsa gåt före allt annat.
Han, med de blå ögonen, gör mig glad. Jag ler varje gång jag ser honom, han ler tillbaka.
Och jag vet, att allt kommer ordna sig.
Mitt liv, jag kommer klara mig. Jag orkar.
Kommentarer
Trackback
