Aaurora

Mitt ex ger inte upp.
Han ska till varje pris ha tillbaka mig. Han älskar mig säger han.
Men han har sårat mig så mycket, under så långtid, han borde inse att jag inte vill ha tillbaka honom. Men inte.
Det gör så ont att behöva säga att jag inte älskar honom. Men jag gör inte det.
Han kommer alltid finnas i mitt hjärta, en del av mig kommer älska den personen som var snäll mot mig, men inte den andra delen av det som varit.
På lördag ska vi ses. Sitta mittemot varandra och bara prata. Ska se honom i ögonen och säga att jag inte älskar honom.
Han kommer fråga mig igen om jag träffat någon. Jag kommer neka. Han vill se hur jag reagerar. Jag vet hur han fungerar. Hur han spelar sina kort.

Det gör så ont i mig. Jag vill inte att han ska må dåligt. Vill att han ska gå vidare med sitt liv.
När han ringde ikväll skrek han åt mig. Skrek att han gett mig tid, och nu så ville jag ändå inte ..det var fel svar, inte det svar han ville ha.
Jag sårade honom. Fick honom att gråta. Det gjorde jag med. Jag vill inte såra honom.
Men han har sårat mig.
Det gör mig så ledsen och illamående. Jag får kväljningar.
Jag vill lägga det bakom mig. Och blicka framåt.
Det verkar omöjligt.

Han med de blå ögonen förstår. Vi är ärliga mot varandra. Han tycker vi ska träffas och sedan kunna lägga det bakom oss. För bådas skull.
Jag vet att jag kommer må bättre om jag slipper ha det hängande över mig.

Jag vill bara må bra, är det för mycket begärt?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till vissa saker.
Jag försöker jobba på att höja min självkänsla. Att våga ta emot komplimanger, att våga vara mig, och bara mig och hoppas på att det duger.

Det är svårt att gå in i ett så kallat förhållande när man inte tycker om sig själv. Däremot lägger jag all den kärlek jag har i mig på min partner. Men jag har insett att jag måste älska mig själv först, det kommer underlätta något enormt då. Jag övar, och övar. Det ska gå. Jag duger, jag är bra.


Han med de blå ögonen. Han får mig att smälta. Han är så bra. Han gör mig glad, får mig att le närsomhelst.
Kramar mig så länge, släpper mig inte. Ligger nära mig längelänge.
På kvällen kan jag ligga och titta på honom hur länge som helst, kan inte sluta pussa honom när jag väl börjat. Stryker honom över ryggen när han sover. Pussar honom lätt. Lägger handen på hans mage och känner hans andning. Jag njuter och somnar tryggt.
På morgonen är det han som kryper nära, håller om mig. Viskar fina ord i mitt öra. Pussar mig, stryker mig över magen, ryggen, myser länge.
Jag skulle vilja ha det så för alltid. Så problemfritt, så härligt och så underbart.

Kan ligga hela eftermiddagen i soffan, och pilla i hans hår, titta på film, mysa och bara känna mig bekväm i hans sällskap. Vi kan diskutera allt och inget. Han är nyfiken på allt, likaså jag. Underbart att ha träffat någon som är så nyfiken på livet, samtidigt som han och jag har mycket bagage båda två. Men det är kanske just det som ökar förståelsen mellan oss.
Det är okej att ha våra dåliga dagar, vi tycker inte mindre om varandra för det.

Jag tycker om honom så mycket. Fina fina du!
Skäggstubben, de blåa ögonen som tittar frågande på mig, han ler tillbaka, pussar mig lätt och säger, du är så fin .. min ängel.
Och jag kan inte göra mer än att  tycka om honom, mer och mer för varje dag som går!


Jag ler, känner att idag är en bra dag.
Underbara du. Fina du.